ni tror jag är i djungeln helt okontaktbar, har jag klättrat upp i högsta trädet för att få mottagning? har jag simmat tillbaka i panik? har jag flytt kackerlackorna och blodiglarna?
Nej, jag sitter på ett awesomt hostel. på taket där det finns bar, biljard, dart, chill musik och treliga människor och utsikt över sarawak river och the lemon squeezer. 
vi  har varit här i två nätter och besökt ett rehabiliteringscenter och en nationalpark dit de "friska" orangu kommer efter de besökt rehab.  till reghab kommer de om de är sjuka, eller om de är för unga för att  klara djungeln eller om de har varit hotell apor sin barndom. tänk dig ett barn som varit traffic offer som vi tillslut tröttnar på när de blivit för gamla och inte passar pedofiler längre eller om de blivit för slitna. Sådana offer är baby orangutanger, de finns på 5 stjärniga hotell och turister kan "leka", ta sina foton etc. hotellen säger att de gör rehaben en tjänst för de inte har ekonomin och stödet från regeringen att kunna utvecklas. 
Leo är britt som arbetar stenhårt med the great orangutan project via WOX på rehabet. han har varit där i 5-6 år och är riktig aktivist vi åt lunch med honom i går på rehabiliteringscentret, han prata på i hundra nittio i 2 timmar och allt var sjukt intressant, ABCfelicia skulle älska honom.

Har ingen aning om det jag skrivit hänger ihop, musik och mycket folk nu :)

ska gå och käka snart så tjejerna väntar på mig.

imorgon åker vi in i djungeln en vecka. 

Jag älskar kuching. så himla relax stad, mamma skulle älska den.